Psykolog vill sprida kunskap om en ny terapiform. Den första reaktionen på begreppet ”självmedkänsla” är ofta förvåning, säger psykologen Ronnie Grandell.

Kan man rikta medkänsla mot sig själv?

Svaret är jo. Och det innebär inte att bli lat eller slapp, betonar Grandell, som arbetar vid Diacor i Åbo. Att känna empati för sig själv kan bryta en spiral av negativa tankar samt få en människa att prestera bättre.

– Jag har arbetat med människor som kämpar med självkritik, människor som är utbrända och märker att de inte orkar. Ju mer man grubblar över sina misstag, desto svårare blir det att se vad man kan lära sig av det som gick fel.

Begreppet självmedkänsla är kärnan i det som kallas medkänslobaserad psykoterapi, CFT.

– Den är till stor nytta speciellt för människor som kämpar med en känsla av otillräcklighet.

Terapiformen utarbetades av den brittiske psykologen Paul Gilbert. Han tilldelades för några år sedan Brittiska imperieorden, en riddarorden, för sin forskning kring mental hälsa.

– Under årens lopp har jag funderat på de redskap jag har i mitt arbete. När jag började läsa om det här kändes det som om det prickar mycket rätt, säger Grandell.

Grandell hade arbetat flera år med arbetsplatspsykologi innan han snubblade över CFT. Han insåg då att han faktiskt i ett tidigt skede läst en bok av Paul Gilbert.

– När jag läste det då undrade jag vad det är för någonting, men nu ser jag värdet i det.

De egna arbetserfarenheterna kastade ljus på Gilberts teser. Grandell bekantade sig därför med forskning och fortbildade sig med studieresor till Storbritannien. Ämnet fascinerade till den grad att Grandell beslutade skriva en bok. ”Itsemyötätunto”, den första i sitt slag i Finland, ges ut av förlaget Tammi på måndag.

Grandell vill inte spå vart terapiformen och den nyskrivna boken kommer att föra honom själv. Det går ändå inte alltid som man tänkt sig, säger han, och här kan vi backa några steg:

Grandell växte upp i Ömossa i Kristinestad. Han började sjunga som tonåring, i band. Långt senare, vid Åbo Akademi, sidoknäckte han som timlärare i sångteknik vid en privat musikskola. Då mötte han låtskrivare med skrivblockering och sångare med scenskräck.

– Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Som tonåring hade jag själv stark scenskräck, så jag visste hur det kändes.

När Grandell lyckades öppna några elevers spärrar började han läsa böcker om psykologi. Och så bytte han huvudämne från historia till psykologi.

Det valet har erbjudit mångsidiga uppgifter. Före Diacor arbetade han för Mehiläinen. Han har arbetat för ett konsultföretag samt hjälpt Finlands svenska idrott FSI utveckla tränarkoncept. Han har också sparrat chefer, idrottare och musiker.

– Jag vill absolut fortsätta med företagshälsovård, som jag trivs med.

Ämnet självmedkänsla vill han också dela med sig, gärna genom fortbildning av kolleger, men också via bloggen på itsemyotatunto.com. Där finns också ett test som har utvecklats av amerikanska Kristin Neff, en ledande forskare inom området.

– Testet kan vara en tankeställare, ett sätt att pejla var man ligger.

Själva terapiformen passar de flesta, fast den också kan vara krävande enligt Grandell.

– Det är en behaglig väg för de flesta, eftersom terapin fokuserar på att stegvis bygga upp förmågan att känna trygghet och medkänsla för sig själv.

För vissa väcker metoden inledningsvis obehag och känns svårare, säger Grandell, men hänvisar till ett gammalt ordspråk inom psykologin:

– Vägen ut är genom det som gör ont, men det som väntar på andra sidan är värt priset.