När Söndag får träffa Izabella Scorupco är det under en reklamfilmsinspelning i Sverige. Hon är tillfälligt på besök för att lansera sin egen glasögonkollektion och är otroligt jetlaggad.

- Den blir bara värre för varje år, säger Izabella. Jag har alltid varit lättpåverkad av hormonella förändringar i kroppen. Det här med att se fram emot klimakteriet eller ha besvär med sköldkörteln, vilket jag haft de senaste åren, känns lite jobbigt.

 

Trots det ser hon ut som hälsan själv. Inte ett spår av vare sig trötthet eller annat. Lika vacker som jag minns henne när vi träffades för säkert tio år sedan.

- Jag har kommit på mig själv, vilket jag skäms över, att jag tänker mycket på att jag håller på att bli gammal, säger hon själv. Jag brukade säga att jag tycker det är mysigt och spännande att åldras, men nu har jag svårt att förstå vad jag menade med det?

 

Naturligtvis är hon starkt påverkad av det speciella jobb hon har och att Los Angeles, där hon bor och verkar, är extremt utseendefixerat.

- Det är hemskt, för jag tycker själv det är vackert när jag ser skådisar som åldras med heder och inte håller på och gör om sina ansikten tills de inte ens liknar sig själva. Hollywood är hemskt för kvinnor!

Vad tycker du om att det är så vanligt med olika skönhetsingrepp i dag?

- Jag tycker man ska få göra vad man vill. Men som skådis är ens uppgift att visa känslor och kan man då inte röra ansiktet blir det lite fel...

Har du själv gjort något för att stoppa åldrandet i utseendet?

- Jag har provat botox men tycker mest att det är en obehaglig känsla av stelhet. Jag har alltid varit ganska uttrycksfull av mig så det vore konstigt om jag inte kan vara det längre eller ser helt annorlunda ut. Sen tycker jag faktiskt ofta att ju mer man gör med sitt ansikte desto äldre ser folk ut, för det stämmer inte med resten av kroppen.

Tränar du?

- Jag tränar ganska mycket pilates och yoga, det är både skönt och ett måste. Jag har nämligen alltid haft ryggproblem och varken kiropraktorer eller annat hjälper. Om jag inte tränar får jag såna smärtor i nacken att jag måste ta muskelavslappnande.

Vad hände med karriären efter ditt stora genomslag i bland annat Bond-filmen "Goldeneye" 1995?

- Jag körde på i ett ganska högt tempo ett tag men i takt med att logistiken kring familjen blev mer och mer komplicerad så försvann suget och drivkraften. Många av mina vänner har genom åren tyckt att jag är lätt neurotisk, men det är oftast människor som själva inte är föräldrar. För det är en sak att vara borta från sina barn i några dagar eller till och med veckor, men att inte kunna ses på tre månader i sträck är fruktansvärt jobbigt.

Hon spelar sällan in i just Los Angeles och det är enorma avstånd i USA. Izabella säger att hon älskar att spela in i Sverige men då kan det gå månader innan hon ser sin familj och det är svårt för alla.

- Ända fram till att Julia, i dag 16, gick i femman kunde hon fortfarande följa med mig och ha privatlärare. Men nu går det inte längre, och man kan inte begära det av barn heller - att slita ut dem från deras trygghet, vänner och aktiviteter.

Innebär detta att du har tackat nej till många roller?

- Ja, det har ju blivit så, men det är inget som jag kan ångra eftersom jag inte kunde ha gjort på annat sätt. Och när jag var ihop med Julias pappa Marre, 42, (före detta hockeyproffset Mariusz Czerkawski) flackade vi runt väldigt mycket, och det var på toppen av min karriär. Men jag grubblar inte över det som varit och ångrar inget heller.

 

Izabella säger att hon är ett riktigt proffs på att hitta andra sysselsättningar och bra på att "inte alltid göra så mycket".

- Det är inget jag är stolt över och jag blir så avundsjuk på kvinnor som kan kombinera det intensiva familjelivet med framgångsrika karriärer. Det är otroligt imponerade och inspirerande, men simultankapacitet är det sista jag har!

- Jag kan inte hantera stress som jag gjort tidigare och blir galen av för mycket grejer samtidigt. Jag har kommit fram till att jag är en HSP-person (highly sensitive person). Alla intryck blir så mycket större för mig än för andra människor omkring mig. Jag gråter eller skrattar för mycket, överanalyserar allt och får hjärtklappning.

Izabella menar att det för tio år sedan var tabu att prata om att man har ångest, prestationsångest och mår dåligt.

- I dag känns det accepterat att vara öppen med sina svagheter. Det är viktigt att våga för det kan hjälpa andra i samma situation.

Har du ätit antidepressiva tabletter?

- Ja, jag provade det när jag var helt utbränd, gick in i väggen och förlorade fotfästet. Jag ville vara så jäkla duktig och till lags, reste och jobbade mycket och ville samtidigt vara världens bästa mamma. Men när jag tog antidepressiva blev jag i stället helt avdomnad och det funkar inte för mig som skådis för jag vill ha nära till känslor och kunna gråta i en scen.

 

Izabella slutade därför med piller och började med yoga och pilates i stället.

- Man behöver inte alltid medicineras och att det är viktigt att våga ifrågasätta. Folk feldiagnostiseras vilt med allt från adhd, depressioner till att de är bipolära. Speciellt här i USA är piller stor business och skrivs ut alldeles för lättvindigt.

Angående barn och familj kan det för oss i Sverige tyckas konstigt men i USA är det kvinnan som förväntas ta störst ansvar för barnen.

- Ja, och det gör mig upprörd och frustrerad att kvinnans identitet ofta suddas ut här. Sen blir det tyvärr ofta så att man som kvinna sätter krokben för sig själv och tar på sig ansvaret att vara "duktig" och inte ställa till med besvär. Men jag kan bli tokig när jag får brev under namnet Fru Jeff Raymond, det är helt skruvat för mig.

 

Izabella berättar hur hon och en väninna startade en klädkollektion för nästan ett år sedan men att allt dragit ut på tiden för att de måste jonglera med jobbet, möten, hämtning och lämning av barn på både skolor och fritidsaktiviteter, läxor och annat.

- Det är klart att jag tar hjälp av nannys ibland men man är ändå alltid mer begränsad som mamma. Jag har alltid varit närvarande och det är viktigt för mig.

 

Izabella säger att hon är imponerad över utvecklingen med jämställdhet, och att man delar på föräldraledigheten, i Sverige.

- Jag tycker det är så fantastiskt fint. Det är män som har positioner och jobb och känner att de vill vara med sitt barn, och vill att deras fru ska kunna ta till vara sina möjligheter och sin karriär. Det är så jäkla sexigt med män som är feminister!

Izabella undrar hur man inte kan vara feminist i dag.

- Jag och alla mina svenska tjejkompisar är självklart feminister. Bland mina amerikanska kompisar är väldigt många hemmafruar så de har inte samma insikter och erfarenheter, tyvärr.

 

Att prata om feminism och jämlikhet med amerikanska män är svårt, en kulturkrock, enligt Izabella.

- USA är fortfarande ganska konservativt vad gäller familjevärderingar. Vi har hemhjälp med städning för där känner jag att jag inte hinner med. Men mitt liv är verkligen inte det minsta glamouröst som folk tror.