Genombrottet kom med en roll i den tredje "Terror på Elm Street"-filmen och sedan dess har hon synts i bland annat "True romance", "Lost highway" och tv-serierna "Medium" och "Boardwalk Empire".

Snart är det svensk biopremiär för "Boyhood" där Patricia Arquette och Ethan Hawke spelar huvudrollerna. Filmen är unik eftersom den inte bara skildrar en familjs utveckling under tolv år, utan också har spelats in under lika lång tid. En vecka varje år sedan 2002 har filmteamet träffats för att följa filmens äkta par och deras son. "Boyhood" belönades tidigare i år med Silverbjörnen vid filmfestivalen i Berlin.

Patricia Arquette har under samma period hunnit fylla 40 år, gifta sig, separera, föda sitt andra barn - och finna meningen med livet.

Egentligen var det en livskris som fick henne på rätt kurs.

Hennes mamma Mardi drabbades av bröstcancer och förlorade kampen mot sjukdomen.

Mor och dotter hade haft en komplicerad relation. Uppväxten var turbulent, där pappans missbruk och mammans vredesutbrott gjorde tillvaron till ett minfält. Men mamman hade också flera goda sidor och hon fortsätter att spela en avgörande roll.

- Jag hör hennes röst i huvudet nu. Och jag pratar med henne. Just efter att hon hade dött sa hon till mig att jag skulle gå ut och handla massor av presenter. Även till människor som jag inte tyckte om. Det var det märkligaste jag har varit med om, berättar Patricia Arquette för The Independent.

Det var startskottet till ett nytt kapitel i hennes liv. Patricia Arquette har kommit att ägna en allt större del av sitt liv åt att göra gott för andra.

- Jag säger till alla jag träffar att söka i sig själva och hitta projekt som de tror på. Cynism förgiftar själen, menar hon.

Cynikern i oss säger troligen att det är lätt för en förmögen filmstjärna att ägna sig åt välgörenhet. Patricia Arquette säger i stället att alla kan göra något. Om man inte har möjlighet att skänka pengar kanske man kan ge av sin tid, och att detta är en win-win-situation. Forskning visar att den som är generös mår bättre än den som inte delar med sig.

Projektet hon brinner mest för - GiveLove - startade hon själv efter jordbävningen på Haiti för fyra år sedan.

Hon tillbringar mycket tid på Haiti och hjälper till att samla in pengar som bland annat används till att bygga skolor och klassrum, hem för föräldralösa barn och sanitära utrymmen som minskar risken för magsjukdomar och kolera.

- När jag har jobbat på Haiti och kommer tillbaka till Hollywood, där alla svälter sig själva, äter veganmat och gör ansiktslyftningar, så tänker jag, wow, det här är verkligen en konstig plats.

Patricia Arquette har alltid gått sina egna vägar och har ofta betraktats som en outsider i Hollywood. När producenter har bett henne att banta har hon gjort tvärtom.

- Jag har nog problem med auktoriteter. Reglerna har satts upp av män, utan att de bottnar i verkligheten. Det är därför jag visste väldigt tidigt att jag inte ville fixa till mina tänder trots att de är sneda, säger Patricia Arquette.

Glittret och glamouren tycks aldrig riktigt ha fått fäste i henne och en anledning är möjligen att hon under långa perioder har varit ensamstående mamma och har haft viktigare saker att tänka på än sin frisyr. Redan när hon var 19 år fick hon sonen Enzo (tillsammans med musikern Paul Rossi).

Förhållandet tog slut och kort senare sprang hon på skådespelarkollegan Nicolas Cage på ett snabbköp i Los Angeles. Han friade direkt och hon sa ja, men under ett förbehåll; att han lyckades med ett uppdrag hon gav honom. Han skulle fixa den skygge författaren JD Salingers autograf, en svart orkidé och en tre meter hög maskot för hamburgerkedjan Big Boy.

Nicolas Cage klarade utmaningen och de gifte sig, separerade, flyttade ihop igen, skilde sig, återförenades och blev en följetong i pressen.

Sedan dess har Patricia Arquette gift om sig med skådespelaren Thomas Jane, fått dottern Harlow, och skilt sig.

- Det finns en sorgsenhet i mig som jag aldrig kommer att förstå. Varje man som jag har älskat har försökt att hitta den där sorgen, fixa den, lindra den. Med åren får man lära sig att acceptera att man är den man är.