Några frågor till Per Johnsson, docent i klinisk psykologi, leg psykolog och prefekt vid Lunds universitet. Om Malmövåldet som får oss att rysa och vrida om nyckeln i låset.
Bildmaterial
Skåne.
Men egentligen rör det ju inte den vanlige medborgaren. Varför blir vi plötsligt rädda för att gå ut då?
– Så länge vi känner mänskligheten, har rädslan varit en viktig sak som markerar skillnad mellan det kända och det okända. Evolutionärt, har rädslan gjort att vi grupperat oss kring den skyddande elden. Vi som sitter här ska försöka känna oss så trygga som möjligt och hålla ihop. Det är en naturlig reaktion att åtminstone känna lite i maggropen. Tycka, vad kusligt, vad hemskt. Polisen har inte kunnat säga annat än att man anar att det är interna uppgörelser. Men man vet inte. Och man kan alltid hamna i skottlinjen. Vi har sett alldeles för många amerikanska filmer och vet att även om en kula är tänkt för en viss person, är det inte alltid den hamnar där.
Är det film och media som gjorts oss överdrivet mörkrädda?
– Det är väldigt populärt att diskutera mediernas dramaturgi just nu. I det här fallet är det ju viktigt att man rapporterar vad som händer och sen kan vi inte riktigt styra människors reaktion. Vissa blir fruktansvärt rädda och känner: hur ska jag kunna bo i Malmö? Andra intar försvarsstrategin; det kommer inte att hända mig och lever nästan som förut. Men inte riktigt. Vi är olika och det finns ingen enkel beskrivning av rädsla.
Hur länge kan denna extra vaksamhet vara påslagen?
– Den klingar av om det inte händer något nytt. Men skräck summeras lätt och fylls på.
Blir allt som vanligt igen om polisen löser det här?
– Nej, det blir inte som vanligt omedelbart. Rädslan kommer sakta men säkert att klinga av om det inte händer mer. Men har man blivit riktigt rädd, är det sunt att vara lite mer misstänksam och försiktig. Vi har bara ett liv.
– För vissa kommer det här att finnas med länge och kanske till och med att upplevas så starkt att de blir tvungna att flytta från Malmö för att kunna leva ett vettigt liv. Det kan väcka andra trauman. Människor som flytt från våld, kan tycka de hamnat i rena vilda västern.
– Min egen känsla när jag hörde det på nyheterna var; skjuter de nu igen i Malmö