Foto: Denna bild säger i detta sammanhang mer än tusen ord om hur verkligheten ser ut bakom den censurerade informationen och rapporteringen, kom ihåg - Det handlar om utsatta människors liv och hälsa, inte bara några få utan om miljoner drabbade:
Efter min förra artikel om Psykiatrins och psykologins kontraproduktiva utveckling - ; www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/finns-det-naagon-med-tillraeckligt-kurage-inom-psykologi-psykiatriomraadet-som-vaagar-avsloeja-sig-sjaelv-939714
- läser jag följande artikel från The Guardian.
Ursäktar för översättningen, den är gjord av Google översätt och kan inte ses som helt tillförlitlig, men budskapet kan nog uppfattas ändå. Hela artikeln kan läsas via denna länk på det språk artikeln är skriven, författare är, Keith Laws is professor of cognitive neuropsychology at the University of Hertfordshire, and a section editor of BMC Psychology
Artikeln kan läsas här i sin helhet: www.theguardian.com/science/blog/2013/feb/27/psychologists-bmc-psychology
Man gäspar
Upprepa studier och negativa ("noll") fynd kan göra tråkig läsning, men de är avgörande för att säkerställa tillförlitligheten av resultaten. Foto: Michael Porsche / Corbis
Här, den av Google översatta texten:
CITERAR:
Det är dags för psykologer att sätta sitt hus i ordning BMC Psykologi löften "för att lägga mindre vikt vid räntenivåer" och publicerar återkommande studier och negativa resultat
Upprepa studier och negativa ("noll") fynd kan göra tråkig läsning, men de är avgörande för att säkerställa tillförlitligheten av resultaten. Foto: Michael Porsche / Corbis År 2005 epidemiolog John Ioannidis provokativt hävdade att "de flesta publicerade forskningsresultat är falska" . Inom psykologin - där negativa resultat ser sällan dagens ljus - vi har ett relaterat problem: det finns en verklig risk att många opublicerade, negativa resultaten är sanna.
Psykologer har en motvilja mot vissa viktiga aspekter av vetenskap som de uppfattar som föga spännande eller mindre värdefulla. Historiskt sett har den disciplin gjort nästan ingenting för att säkerställa tillförlitligheten av resultaten genom publicering av återkommande studier och negativa ("null") rön.
Psykologer hitta betydande statistiskt stöd för sina hypoteser oftare än någon annan vetenskap , och detta är inget nytt fenomen. Mer än 30 år sedan, rapporterades det att psykologiforskare är åtta gånger så stor risk att skicka in manuskript för publicering när resultaten är positiva snarare än negativa.
Opublicerade, "misslyckades" replika och negativa resultat stannar i filen-lådan och därför förblir okänd för framtida utredare, som självständigt kan replikera noll-fynd (var även opublicerade) - fram till av en slump, visar ett falskt signifikant effekt upp.
Det är denna studie som publiceras. Sådana fynd dyker oftast med stora effektstorlekar (oftast testas med små prover), och sedan skrumpna som tiden går och replika misslyckas med att dokumentera det påstådda fenomenet. Om otillförlitlighet effekten slutligen erkänt, sker det med liten fanfar.
Varifrån kommer bias hejda? Publikationen partiskhet är genomgripande och systematisk, drabbar forskare, granskare och redaktörer - som alla verkar i symbios wed till tidskrifter som bedriver större påverkan från allt mer glamorösa eller nyfikna fynd. Föga förvånande, uppmuntrar detta förhållande spinning av resultaten av författare, över-hetsade påståenden och rena bedrägerier för att lägga till publicering partiskhet i psykologi.
Ja, i en undersökning av nästan 6.000 amerikanska psykologer , erkände de flesta vara skyldig till selektivt rapporterar studier som "arbetade" (67%), underlåter att rapportera alla beroende åtgärder (74%), fortsätter att samla in uppgifter för att nå ett betydande resultat ( 71%), rapportering av oväntade fynd som förväntat (54%), och med undantag av uppgifter post hoc (58%).
Anmärkningsvärt, 35% angav att de tvivlade på integriteten i sin egen forskning vid minst ett tillfälle och 1,7% medgav att ha fejkade sina data.
Har psykologi kastade sig på drift från andra vetenskaper, efter att ha förlorat tron på länkarna mellan trovärdighet och kopieringsmöjlighet av psykologiska fenomen? Tillbaka i 1965, uppgav psykologen Ward Edwards: "Om en hypotes är befängt att börja med, varför testa den?" Sådana "anti-vetenskap" åsikter bör motarbetas och varje empiriskt testbar hypotes är värdig utredning.
I detta sammanhang kan vi höja spöke Daryl Bem senaste pappers dokumentera bevis på precognition. Intressant nog innehåller det flera replikationer av ett fenomen som vi bara inte tro. Andra psykologiska fenomen är svårare att replikeras (t.ex. bystander apati ) och ändå vi tror på dem.
Ingen tvekan en viktig faktor är om replikering sker inom samma lab eller på olika labb. Icke desto mindre, eftersom psykologisk Arina Bones humorously anmärkte , eftersom så få psykologi papers state hypoteser som är senare motbevisas vetenskaplig hypothesising i psykologi kan vara den mest tillförlitliga formen av precognition.
Förra året, Harold Pashler och Eric-Jan Wagenmakers noterade att psykologi blir "... det ansikte utåt för reproduktionsproblem vetenskap i början av 21-talet, [och] psykologiska vetenskapen har möjlighet att stiga till tillfälle och ge ledarskap i att finna bättre sätt att övervinna fördomar och misstag inom vetenskapen i allmänhet. "
Även om vissa individer är klandervärt, psykologins problem är till stor del systemiska. Vi kan inte åtgärda alla frågor direkt, men en bra start vore att värde replikering och negativa resultat genom att erbjuda forskarna utrymme att publicera sådana fynd - inte i en särskild journal för oälskad fynd men i hjärtat av traditionella psykologi tidskrifter.
Med lanseringen av BMC psykologi på onsdag, är vår journal policy att erbjuda en dedikerad öppen tillgång forum för psykologer att publicera arbetet bedöms av sakkunniga granskare "... att vara en sammanhängande och ljud förutom vetenskaplig kunskap och lägga mindre vikt vid räntenivåer. "
Det här uppdraget ingår obestridligen null resultat och replikationer och mer central roll som de måste spela i disciplinen. Vi kan inte undvika slutsatsen att psykologer, redaktörer och granskare har konspirerat för att förneka den rättmätiga plats för negativa resultat och vikten av replikering - psykologins smutsiga små hemligheter. Vi måste förändras.
Keith Laws är professor i kognitiv neuropsykologi vid University of Hertfordshire, och ett avsnitt redaktör för BMC Psykologi
SLUT CITAT
Följ kommentarerna vi rss