Jenny sommarpratar om vägen till skrivandet

Det var under en bilresa mellan jobb i Edsbyn och Bollnäs som Jenny Jägerfelds telefon ringde och hon fick frågan om hon ville bli Sommarvärd. Det var en del folk i bilen - och hon fick lägga band på sin glädje eftersom Sommarpratarna hålls hemliga till den stora presskonferensen i juni.

- Jag hade velat vråla och skrika ut min glädje, berättar hon.

Jenny Jägerfeld kommer från Skärblacka och belönades med Augustpriset för sin barn- och ungdomsbok Här ligger jag och blöder som delvis utspelar sig i Norrköping. Nu arbetar hon på sin tredje roman och i höst är hon aktuell med en av texterna i den erotiska novellsamlingen Het.

Jenny Jägerfeld är även psykolog och skriver bland annat för tidningen Modern psykologi. Tillsammans med kollegan Jonas Mosskin driven hon den öppna bokklubben "Psykologer läser böcker" på Kulturhuset.

Hon arbetar även med skrivarkurser och i Sommar berättar hon om "hur man skriver så det känns ut genom boksidorna", men också om att skrivandet tog fart när hon drabbades av reumatism.

- Jag försöker hitta ett sätt att vara personlig som förhoppningsvis även är allmängiltigt och inte bara berör mig, säger Jenny Jägerfeld.

- Jag pratar om min reumatiska sjukdom och de känslor av skam man kan känna när man drabbas av en sjukdom, eller om en förälder är alkoholist eller om man är fattig...

Har några andra Sommarprogram fastnat?

- Ja, jag tycker att Klara Zimmergren var jättebra utifrån hur hon pratade om barnlöshet och hur respektlösa folk kan vara. Sedan har Anja Persons program fastnat - det var oväntat.

Hur gick det att arbeta fram programmet?

- Bra, det är redan inspelat. Jag höll på med det under hela våren. Det var ganska ångestskapande eftersom det är en sådan ära att få göra. Men jag fick en idé ganska tidigt som jag kunde jobba utifrån.

Vad skulle du inte prata om i ett sommarprogram?

- Jag vill inte stapla småroliga anekdoter på varandra. Jag ville göra ett sammanhållet program med ett tema, utan putslustiga historier. Men gör folk det på rätt sätt kan det vara roligt.

- Jag vill inte heller prata om mina barn, även om jag bara skulle säga bra saker. Jag är psykolog och jag tycker att det vore konstigt mot mina klienter om jag berättar mycket om mig själv.

- Jag ville först göra ett skönlitterärt program, som en längre novell eftersom ingen tidigare hade gjort det. Men det fick jag inte göra. De har valt mig för att de tycker att jag är en intressant person och tyckte att det vore synd om jag inte berättar något av det jag håller på med. Och jag kan förstå det.

Kommer du att beröra Skärblacka eller Norrköping?

- Nej, det kommer jag inte. Men det blir en hyllning till Norrköping när jag spelar Markus Krunegårds ?Jag är en vampyr?. Det blir lite Dublin, lite Stockholm och en del resonemang som inte kan knytas till någon plats.

Leave a Reply