Obesvarad kärlek ser i hjärnan ut som lycklig kärlek, berättar Katarina Gospic. Samma områden aktiveras.
– Men vissa områden är ännu mer aktiverade om man är olyckligt kär. En del av de här aktiveringarna liknar dem vid missbruk av till exempel kokain. Och det finns likheter. Vid drogmissbruk har du starka motpoler: intensiv njutning för stunden, och så baksmällan och det livsfarliga beroendet.
– Den obesvarade kärleken har också starka motpoler. Härliga känslor och starkt begär – efter något man inte får.
Att kärleken gör ont syns också i hjärnan; samma områden som aktiveras vid fysisk smärta "lyser" när man lider av kärlek.
Läs också: Bilder av din hjärna kan avslöja hur kär du är
Kan ge oro och ångest
I början av en förälskelse sjunker koncentrationen av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Låga halter av serotonin kan ge ångest, oro, stress och tvångsmässighet.
– Vissa menar att vår besatthet i den vi är förälskad i beror på dessa sjunkande nivåer. Man kan nämligen se dessa minskade halter av serotonin vid tvångssyndrom, förklarar Katarina Gospic.
Personer med tvångssyndrom lider oftast både av tvångstankar och tvångshandlingar. Tvångshandlingar kan vara att till exempel tvätta händerna väldigt ofta eller att flera gånger kontrollera att dörren är låst
Fatta kloka beslut – trots förälskelse
Om man nu har drabbats av en förälskelse och kärleken har kidnappat hjärnan, hur ska man då lyckas hålla huvudet kallt och fatta kloka beslut?
– Här finns inga quick-fix! Känslorna är extremt starka. Man kan vara hur klok som helst och ändå bli helt ockuperad, "blind" och styrd av sin förälskelse, säger Katarina Gospic.
Här ger hon några råd:
- Prata med vänner.
- Vad kan distrahera dig, och ge dig viss självdistans? Träning kan vara ett sätt, eller träffa kompisar. Eller kanske läsa, se film och leva sig in i ett annat "drama" än det egna.
- Sätt "etikett" på känslorna. Om man säger "Jag är ledsen" kan intensiteten i känslan minska, och man har kunnat se i studier att blodtrycket och pulsen sjunker. När vi sätter etikett på känslan ställer vi oss lite vid sidan av oss själva, och ser oss utifrån. Skriva dagbok kan hjälpa. Eller att berätta för andra vad du känner.
- Stanna i känslan; låt den vara som den är. Accepterar vi känslan fullt ut kan det vara lättare att förhålla sig så klokt som möjligt mitt i känslostormen.
- Bara insikten om att du inte "är dig själv" kan hjälpa. Du kanske ber andra om råd, eftersom du inser att du inte ser riktigt klart.