Den colombianska författaren Laura Restrepo introducerades på svenska för ett år sedan med romanen ”Leoparden i solen”, en fascinerande gangsterroman där den hårdkokta realismen fick extatiska och visionära övertoner.

I ”För många hjältar” är tonen mer avklarnad. Laura Restrepo skriver om revolutionärer i Argentina under juntaåren. Colombianskan Lorenza och argentinaren Ramón träffas under täcknamn. Alla möten mellan revolutionärerna är minutiöst planerade. Minsta misstanke om att något inte stämmer gör att den ena parten avlägsnar sig. Trots det lyckas Lorenza och Ramón inleda ett förhållande.

Så småningom får de en son, Mateo, men Ramón överger sin familj i dyningarna efter Falklandskriget, då han och de andra revolutionärerna pendlar mellan sin motvilja mot juntan och en bisarr nationalism där de vill tvinga in britterna på öarna under ett styre som de annars avskyr.

Lorenza återvänder till Colombia med sonen. När Mateo är 18 år reser han dock med modern till Argentina för att söka efter Ramón. Resan ger romanen dess yttre ram. I den infogas Lorenzas berättelser om tiden med Ramón och deras politiska kamp. Bilden är tvetydig. Där Ramón var principfast i sin militans, vacklade Lorenza inför revolutionärernas ovillkorliga krav på henne. När han hör berättelserna tvekar Mateo, inte minst då han inser att Ramón hade kunnat söka upp honom när som helst under åren som har gått.

Det är också detta som ger romanen dess karaktär, Ramóns vacklan inför fadern likaväl som Lorenzas vacklan inför de politiska kraven och hjälterollen. Den får också sin särprägel i textens fina samspel mellan psykologi och politik, där det ena hela tiden vävs in i det andra.

Jag är dock tveksam inför översättaren Martin Ugglas sätt att markera skillnaden mellan colombiansk och argentinsk spanska. Han låter argentinarna tala danska. I översättningen av William Faulkners ”Stormen och vreden” lät Gunnar Barklund lantlig västgötska illudera afrikansk-amerikansk, lantlig sydstatsdialekt. Ett par generationer läsare har svalt Barklunds eleganta lurendrejeri. När jag läser ”För många hjältar” hör jag dock inget annat än att argentinarna talar danska. Det ger ett befängt intryck.