Varför envisas vi med att tro att köpa bostad är en säker affär?
I USA har bostadspriserna i princip varit oförändrade sedan andra världskriget, om inflationen räknas in. Aktiemarknaden har under samma period fyrfaldigats i värde, inflation inkluderat.
Sedan toppen har de amerikanska bopriserna fallit med 40 procent. I många andra länder är det nästan lika illa.
Ändå fortsätter bostäder att vara en favoritinvestering i västvärlden.
Förklaringen stavas psykologi, något som jag tidigare skrivit om bland annat här.
Förutom det grundläggande i att det är trevligt med tak över huvudet, uppfattas bostäder som en bra investering av ett annat skäl: det är ovanligt att förlora pengar.
I alla fall om man med en förlust menar att köpa något för 100 och sälja för 90.
Men så enkelt är det inte riktigt.
Om detta skriver två amerikanska forskare mycket intressant i en ny artikel.
I grunden handlar det om en klassisk ekonomisk synvilla: skillnaden mellan nominella priser och reala. Alltså om inflationen räknas med eller inte.
Utan inflation steg amerikanska bopriser med 12 gånger mellan 1946 och 2012. Om pengars försämrade köpkraft räknas in stod de alltså och stampade på samma fläck.
Forskarna visar att vi dock tenderar att stirra oss blinda på den nominella utvecklingen.
Att köpa ett hus för 200 000 dollar och sälja för 170 000 ser inte ut som en höjdare. Men om affären sker efter nio år i en ekonomi med 2 procents inflation kommer det att se ut som en ”vinst”.
Vi är helt enkelt mycket känsligare för förluster i nominella termer, än för den verkliga, reala, slutnotan.
Forskarnas experiment visar att av två affärer som innebär identiska förluster i reala termer, väljer vi hellre de som innebär en nominell vinst.