Nationalekonomen, ekonomiemagistern Kim Lindström (f.1946) är insidern i placeringsvärlden med ett livslångt intresse och yrke på området. I dag ger han ut sina memoarer Puoli vuosisataa pörssin sisäpiirissä (fritt övers. Ett halvt århundrade i börsens inre krets).
Enligt sin förebild, en av världens rikaste män, Warren Buffett, intresserar sig Lindström för undervärderade aktier. Liksom Buffett har han strävat till sunt bondförnuft och enkelhet i sitt arbete. Han spanar också efter så kallade undervärderade bolag.
- Jag är värdeplacerare och funderar ut vad en företagsköpare skulle betala för ett bolag och då får jag fram ett vettigt pris för aktien. Börsen är 20 procent fakta och 80 procent psykolgi, säger Lindström och nämner Kone som exempel.
Amerikanen Warren Buffett, Lindströms förebild.Den amerikanske miljardären Warren Buffett EPA / Arne DedertInte i ropet
Enligt honom är Kone ett ypperligt bolag men ett ypperligt bolag är inte nödvändigtvis en ypperlig aktie. Problemet med Kone är att alla vet att det är ett ypperligt bolag, vilket betyder att alla vill köpa aktier i det. Om alla vill göra det så blir det för dyrt, bolaget blir övervärderat.
- Det som jag helst vill hitta är förnäma bolag som av en eller annan orsak inte nu är i ropet. Är de inte i ropet så får man dem till ett vettigt pris, förtydligar han. I den här branschen lönar det sig att göra sin hemläxa för man får nog belöning för det om man anstränger sig lite extra.
Eftersom han arbetat både som placerare och börsproffs har han erfarenhet av jobbet på "båda sidorna om disken". Hans perspektiv är långt, det omspänner fem årtionden. Det betecknas också som ovanligt att han skriver sina memoarer själv.
Allt har förändrats
Enligt Lindström skulle en placerare på 1960-talet vara helt vilsen i dagens börsvärld, så mycket har aktiemarknaderna förändrats. Det skulle då ha varit otänkbart att föreställa sig börshandel hemifrån - via dator. Det skulle också ha varit svårt - då - att föreställa sig att aktiebreven inte går att beundra eller röra, eftersom de egentligen inte finns mera.
- För placeraren på 60-talet låter det här med datorarbete hemifrån som rena science fiction, skriver Lindström i förordet till sin bok.
Kretsarna i branschen är små, säger Lindström.Skylten Helsingfors börsklubb Yle/Anna Savonius
Lindström skriver öppet och rakt, stundvis känns boken som en thriller. Han nämner människor med för- och efternamn och ger sin syn på skeendena i branschen.
Detaljer kring fusioner
Han skriver också detaljerat om fusionen av KOP-banken och Föreningsbanken. Mycket i finansvärlden i Finland handlar om namn - och om personkemi, skriver han vidare. Kretsarna är små.
Mycket kunde ha varit annorlunda i samband med fusionen av Veritas och Aktia, skriver han. Det verkade som om de som styrde och ställde då inte visste mycket om kapitalförvaltning eller vad som gagnat Aktia mest, säger Lindström till Yle Nyheter. Detaljerna kring affären berör han närmare i boken, för dem som vill fördjupa sig i skeendet då och hur han ser på det nu.
Lindström citeras flitigt i ledande ekonomitidningar såsom Kauppalehti och Arvopaperi. Han har givit ut tre böcker tidigare och arbetar numera i konsult- och placeringsbolaget Cardia Invest Oy Ab tillsammans med sin son Tom Lindström.
Kim och sonen Tom är ett känt radarpar i placeringsvärlden i dag. De bloggar och arbetar mycket på webben, bland annat via bolaget Nordnet.
Så här ser pärmen ut.Puoli vuosisataa pörssin piirissä-bokens pärm Yle/Anna SavoniusUr tomma händer
Lindström berättar i boken om sin anspråkslösa bakgrund. Fadern arbetade som fabriksarbetare vid Sasekas fabrik i Nordsjö i Helsingfors och familjen bodde i närheten. Fadern blev sjuk 1953 och dog två år senare. Familjen splittrades och barnen placerades i olika familjer. Efter att mamman fick jobb på Tallbergs järnhandel, på glasavdelningen, började familjens angelägenheter ordna upp sig.
Lindström studerade nationalekonomi vid Helsingfors universitet från hösten 1965. Han beskriver livfullt sina första jobb i branschen, bland annat vid HAB, Helsingfors Aktiebank. Han betjänade kundföretagen med en ambulerande bil och arbetstiden tog slut tidigt på eftermiddagen. Under några, stulna lediga stunder kunde man dra för gardinerna i bilen och spela Yatzy, avslöjar han i boken.
Sina första steg som aktieplaceringar tog han mellan 1968 -1969, då han köpte 20 aktier i Nordiska Föreningsbanken AB á 13 mark. Förmedlingsavgiften var då normal - fast den nu skulle kännas stor - 1,5 procent, som inkluderade stämpelskatten, kommenterar han. Beskrivande är också att bara två av de elva företag han tecknade aktier i finns kvar. Wärtsilä hör till dem som finns kvar, fast i väldigt annorlunda skepnad.
Se Peik Henrichsons program Påverkaren med Kim Lindström här intill, på Arenan!