Kung Richard var en makthungrig och hänsynslös person, som slog och dödade sig fram till makten. Men var blev han sådan? Jo, i familjens sköte.
Teater Barbès och Teater Insite tar fasta på familjebanden när de sätter upp Shakespeares berömda tragedi om den brittiske 1400-talsmonarken.
– Man kan berätta historien om Richard den tredje ur ett politiskt perspektiv, säger Nina Jemth. Man behöver bara slå upp tidningen för att se en uppsjö av personer, Kadaffi och andra, som manipulerar sig fram till makten och utnyttjar andra människor.
Men Barbès/Insite ger sin ”Richard III” underrubriken ”Family Business” och tar mera fasta på psykologin i pjäsen.
– Vi försöker förstå varför han utförde dessa onda handlingar, varför han valde den här vägen, förklarar Nina Jemth.
Pel
le Öhlund som regisserar, och har bearbetat pjäsen i Lars Huldéns översättning, hittade svaren i texten under bearbetningen.
– Relationen till kvinnorna, mamman och bröderna, säger han. Detta var väldigt mycket av en vanskapt familj.
Nina Jemth spelar Richard III, inte för någon genusmarkerings skull, mer för att ensemblen vill understryka att det är historien som är det centrala. Jemth beskriver Richard som en människohatare som använde sin charm som en stege till makten.
Publiken vet från början att Richard är en skurk, åskådarna får se hur han manipulerar sin omgivning och tar sig fram till makten och de blir en sorts medspelare och medkonspiratörer till honom.
– Förhoppningsvis blir det så att publiken sitter och hejar på honom, säger Nina Jemth entusiastiskt.
Hon konstaterar att de många långa monologerna är som fönster in mot Richards svarta själ.
Pelle Öhlunds och Nina Jemths intresse för Shakespeare är sedan länge stort, men har på senare tid vuxit till ett slags passion.
”Richard III” är mittsteget i deras Shakespeare-serie.
– Det är så otroligt lustfyllt och underbart att få jobba med Shakespeare, att gå in i materialet var en eufori, säger Pelle Öhlund. Förutom att texten är så konstnärligt bra talar den ju till en på ett speciellt sätt.
Talet har e
n nyckelroll. Shakespeare-aktörerna har nu gått en kurs i versteknik och en i röstbehandling för den brittiska specialisten Nadine George.
Pelle Öhlund och de andra beskriver hur Shakespeare bygger in all information i själva texten och signalerar att något nytt händer och hur orden ska levereras när han byter versmått och rytm.
– Det är så öppet, man behöver bara följa, säger Ragna Weisteen från Teater Insite, som spelar drottning Elizabeth. Det röstliga ger en sinnlig upplevelse som passar så bra till Shakespeare.
– Att framföra de här monologerna är som att surfa på en våg, förklarar Nina Jemth. Tappar man rytmen faller man. Pauserna får man när man har förtjänat dem.