Lotta och Johan Westerholm bor i ett hus i Stockholms skärgård med en hisnande och samtidigt rogivande utsikt mot havet. Lotta har tänt stearinljus och bjuder på te. En brasa knastrar i kaminen och en hund och en katt stryker runt i rummet.

Hemmet är välstädat och organiserat i detalj. En lapp för varje hylla i kylen: "pålägg", "mjölkprodukter" med mera. Märkta pärmar, mappar, lådor. Att-göra-listor och kom-ihåg-listor.

På en låda i arbetsrummet står det "Lottas Johans kärleksminnen". En kartong i hallen kallar Lotta "Vidriga lådan". I den har hon lärt maken Johan att lägga saker från fickor och väskor när han kommer hem: nycklar, plånbok, kvitton, solglasögon och liknande. Släpper han prylarna lite var som helst - som han gjorde innan han flyttade ihop med Lotta - mår hon dåligt.

 

Personer med Aspergers syndrom har ofta svårt att organisera och planera sin tillvaro, berättar Lotta. Men med listorna och ordningen klarar hon sin vardag mer smidigt.

- Stoppar jag spontant en räkning i byrålådan och stänger den - då finns inte räkningen. Jag måste ha ett tydligt system som jag följer.

Lotta planerar tiden genom att måla timmarna gröna eller orange i kalendern; det har hon gjort sen 2006. Grön tid ger energi. Orange tid tar.

En riktigt grön sysselsättning är att krypa upp i soffan och läsa en forskningsrapport. Att plocka svamp är också grön tid. Intervjun som här återges är orange.

- Jag får ofta en "baksmälla" efter sociala kontakter, eftersom jag behöver koncentrera mig så intensivt, och måste vila efteråt.

- Genom att måla tiden kan jag skapa en balans. Är det för mycket orange tid i kalendern lägger jag in grön. Jag jobbar halvtid. Behöver sova mycket. Äta ordentligt. Hemmet och ekonomin måste funka. När de här basbehoven är på plats får jag kraft över till annat, som att umgås.

- När basbehoven inte fungerar - vilket hände när jag yngre - är det svårt att få något annat att fungera.

 

Maken Johan:

- Min familj älskar Lotta, och hon dem. Men efter en släktmiddag nästan somnar Lotta i bilen efteråt. Hon är inte kontaktbar. Och nästa dag behöver hon vila.

- I början, när vi nyss hade träffats, blev jag sur: Undrade vad som var fel. Hade jag sagt något dumt? Men nu vet jag hur Lotta fungerar.

- Jag mår också bättre av Lottas struktur - som lapparna i kylen. Jag hittar snabbare, och märker när något håller på att ta slut, och skriver upp det på en av våra listor. Jag vinner både tid och energi.

 

 

 

Aspergers syndrom är en form av autism som framför allt märks i det sociala samspelet. Personerna har ofta svårt att förstå hur andra tänker, och leva sig in i andra människors situationer. Man har också svårt att förstå undertexter samt sociala koder och osynliga regler.

Lotta är välformulerad och slagfärdig. Hon talar snabbt, är humoristisk, rapp och dokumenterat intelligent (ett IQ-test gav henne mycket höga poäng).

- Men jag bearbetar saker långsamt inombords, förklarar hon.

- Det som andra uppfattar intuitivt - på känsla - i sociala kontakter måste jag kompensera med intellektet. Jag behöver förstå saker vetenskapligt.

- Jag kan säga till Johan: "Förklara exakt varför du är trygg i vår relation."

 

Lotta lärde sig läsa när hon var tre år. Hon hade absolut gehör och som ettåring kunde hon klinka fram melodier på pianot.

Men när kompisar kom hem till henne för att leka fortsatte hon med sitt.

- När jag var färdig med det jag höll på med såg jag dem förstås. Men ärligt talat tyckte jag mest att de stökade till. Jag lekte sällan rollekar - de var ju inte på riktigt. Snarare bredvid-lekar. Åkte pulka, bada, träna gymnastik.

Men hon var ett lyckligt barn. Lotta tror att den främsta anledningen till att hon klarat sig så pass bra genom livet är tryggheten hemma. Att hon blev älskad för den hon var.

- Vuxna sa ofta: "Oj, vad hon är lillgammal!" Jag pratade vuxet och tyckte om att sitta med de vuxna. Då sa mamma och mormor: Lotta är precis som hon ska vara!

- Mamma och mormor var ordentliga. Var sak hade sin plats, och rutinerna var tydliga. Strax efter sex varje morgon började barnradion. Då satt jag vid mitt eget lilla bord, åt frukost och lyssnade.

 

I nio-årsåldern började Lotta ana att det fanns ett "djup" mellan andra människor som hon inte förstod, och inte kunde sätta ord på. Som tonåring funderade hon till och med om andra kunde läsa hennes tankar, och hon började känna sig utanför. Tjejerna i skolan frös ut henne och startade en "Hata Lotta-klubb" på gymnasiet. Lotta sökte desperat ett sätt att passa in. Hon härmade dialekter, kopierade någons skratt, lånade en annans uttryck. Observerade detaljer hos andra tjejer för att ta sig in i gemenskapen.

- Med det sociala spelet blev aldrig begripligt, det var en stor sorg för mig.

Lotta fick två söner, och minns småbarnsåren som en trygg period. Hon levde med barnens far i sju år.

- Jag hade en tydlig roll - mamma. Men jag kände mig som ett ufo i sandlådan. Andra föräldrar ville prata barnmat och blöjor, medan jag ville diskutera nyheter och politik. Hur kunde de tycka att blöjor var viktigare än världsnyheterna?

 

Lotta har läst juridik, och hon var chef och vd i rekryteringsbranschen i många år. Då hittade hon knep för att fungera socialt.

- I tidningen "Chef" läste jag att man ska ge personalen beröm. Då bokade jag in det. Varje tisdag gick jag runt till de anställda och sa att de var duktiga. Jag hade inte förmågan att känna in när man spontant skulle göra så. Jag visste inte ens att den förmågan fanns.

- Jag lärde mig också att man ska fråga sina kolleger hur helgen varit. Problemet var att när jag ställt frågan så gick jag. Så småningom lärde jag mig nästa steg: Att stanna och lyssna på svaret.

Den vanligaste fördomen om personer med Aspergers syndrom är att man saknar känslor, erfar Lotta.

- Men vi har lika starka känslor som alla andra. Älskar, längtar och blir sårade. Jag kan till exempel inte se nyheterna på tv. Jag blir för berörd. Att såra någon är bland det värsta jag vet.

- Skillnaden är att våra hjärnor fungerar lite annorlunda. Andra har en mer social tankestil - min är mer analytisk och konkret.

 

Allt socialt spel är svårt för Lotta. Som kallprat. Och vita lögner.

- Jag är brutalt ärlig, och har aldrig kunna småljuga. Men så förklarade en kollega syftet med en vit lögn. Att det inte handlar om att ljuga - utan om att skydda en person från att bli sårad. Det blev en aha-upplevelse.

- Jag önskar att jag hade fått hjälp tidigare i livet att få sådana här saker förklarade för mig.

Lotta var utbytesstudent i USA, och krocken med den amerikanska "översociala" kulturen - tät på tomma sociala fraser - blev hård.

- Någon kunde utbrista hur "wonderful" jag var och att vi skulle ses på ett party på lördag. "Jag ringer dig, Lotta!"

- Jag tolkar bokstavligt. När personen inte ringde blev jag oerhört sårad.

Maken Johan berättar hur han förändrats tack vare Lottas ärlighet.

- Jag skarvade som de flesta. Överdrev här och där. Var otydlig.

- I dag är jag betydligt rakare i alla mina sociala kontakter, vilket utvecklat mig.

- En annan sak jag lärt mig av Lotta är att vila, på riktigt. Jag kommer från en högpresterande familj och har haft svårt för att slappna av och bara vara. Jag kunde vara ledig, men kände mig ändå stressad.

- Lottas sätt att boka in "grön tid" då hon släpper allt och vilar har inspirerat mig.

Och Johan har lärt Lotta att mingla, som var bland det värsta hon visste.