– Det uppspjälkade realprovet i studentexamen är problematiskt ur finlandssvensk synvinkel. I fyra av tio realämnen klarar sig de svenskspråkiga studenterna lika bra eller bättre än de finskspråkiga, men i sex av realämnena går det inte alls lika bra, säger pensionerade utbildningsrådet Erik Geber, som håller på att syna Studentexamensnämndens statistik sedan 2007 för att få ett svar på var de finlandssvenska gymnasiernas eventuella akilleshäl finns.
Strängare bedömning
I de kommersiella mediernas rankinglistor över Finlands gymnasier hör de svenskspråkiga skolorna till eliten. Bland de 100 bästa gymnasierna är vart femte svenskspråkigt.
Förklaringen är enligt Geber att de svenskspråkiga studenterna klarar sig bättre i främmande språk, i modersmål och i det andra inhemska språket, jämfört med majoritetsbefolkningen.
En intressant iakttagelse som Geber gjorde då han granskade studentexamensstatistiken var, att finlandssvenska studenter sannolikt bedöms strängare i modersmålsprovet än finska.
Känt sedan tidigare är att de svenskspråkiga studenterna mer sällan skriver lång matematik och att många helt och hållet väljer bort matematiken. De som väljer att skriva matematikprovet gör däremot lika väl ifrån sig som studenter från finska skolor.
– Men eftersom färre skriver provet i matematik lyckas vi inte producera en lika stor andel goda matematiker som på finskt håll, säger Geber.
Den verkliga utmaningen för de svenskspråkiga gymnasierna är realämnena. I historia, biologi och hälsokunskap klarar sig studenterna bättre än språkmajoriteten, men i flertalet realämnen går det klart sämre.
– De svenska studenterna placerar sig i den sämre ändan av vitsordsskalan i flera olika ämnen. Psykologi är kanske det största problemområdet. De finskspråkiga studenterna hänvisar i sina provsvar till litteraturen på området, medan de svenskspråkiga har en benägenhet att ”tycka” i sina examenssvar i psykologi.
Skolans storlek avgör inte
Då Geber synade varför de svenskspråkiga gör sämre ifrån sig i fysik märkte han att det i synnerhet var frågor om elektronik och modern fysik där kunskaperna haltade.
– Det här är områden inom fysiken som tas upp i de sista fördjupade kurserna på gymnasiet. Det kan hända att finska gymnasier som ofta är större har bättre möjlighet att se till att de här kurserna blir av, säger Geber.
Geber anser ändå inte att storleken på gymnasiet är avgörande för goda examensresultat. Till exempel gymnasierna på de så kallade språköarna är bevis på att små enheter kan leverera toppstudenter.
– Ur pedagogisk synvinkel behöver man inte skapa jättegymnasier, men ser man saken ur ett ekonomiskt perspektiv är det förstås annorlunda.
Erik Gebers rapport De svenska gymnasisternas framgång i studentexamen 2007–2012 blir klar i höst och ges ut av Svenska kulturfonden.