Att hoppa ut ur ett flygplan uppe i luften skulle vara fasansfullt för många.

Andra älskar det.

Vissa forskare kallar dem för spänningssökare eller sensationssökare. Fenomenet, som är omdiskuterat, beror på gener och miljö, enligt Mats Fredrikson:

– Vissa kräver mer spänning för att få samma kickar som andra människor. Alla som hoppar fallskärm är inte sensationssökare och alla som är sensationssökare hoppar inte fallskärm, men är du sensationssökare så är chansen större att du hoppar fallskärm.

Andra forskare menar att jakten på äventyr även kan förklaras med moderniseringen och sekulariseringen av samhället, där förnuft och rationalism har tagit över och där individen söker lyckorus och extas genom extrema upplevelser.

– Men det är en tes jag inte tror på, eftersom genernas funktion är formade av evolutionen, säger Mats Fredrikson.

"Vi är inte särskilt extrema"

Ola Jameson, 52, jobbar som psykolog och har hoppat fallskärm i över 20 år. Han ser inte fallskärmshoppare som mer extrema än andra människor.

– Fallskärmshoppning beskrivs ofta som en extrem verksamhet men det är lite av en missuppfattning. Vi som håller på är inte särskilt extrema. Verksamheten är extremt kontrollerad och reglerad och präglas av stor seriositet och professionalism.

För honom handlar det inte heller om kickar, utan om nyfikenhet och avslappning.

– Människan har alltid varit nyfiken på att utforska saker. Jag ville flyga och de drömmarna ledde mig till fallskärmshoppning, att vara i luften och flyga fritt.

Han säger att man vänjer sig vid faran.

– Man blir självsäker, rädslan försvinner och då kan man glömma riskerna. Men det är inget specifikt för just fallskärmshoppning, så är det i biltrafiken också.