Kraften i medveten förnekelse kan inte överskattas. Psykologi är inte min kärnkompetens, men idag ska ledaren ändå ta upp ett väldigt viktigt psykologiskt fenomen; Medveten förnekelse. Det låter lite tyngre på engelska; Willful ignorence.

Ni som läser ledaren regelbundet eller hört mig föreläsa vet att jag är ganska låst vid att svenskt jordbruk måste vara konkurrenskraftigt, att varje extra pålaga, jämfört med konkurrenterna på den avreglerade marknaden, måste kompenseras någonstans i kalkylen för att vi långsiktigt ska ha en chans i produktionen av så kallade bulkprodukter, som bland annat spannmål, mjölk och kött, i oförädlad form får anses vara.

Varför tror så många i svenskt jordbruk att vi kan köra vårt eget race, i strid med grundläggande marknadsföringserfarenheter och mot grundläggande psykologi?

Många vill lyfta fram marknadsföring som något ont, som roten till det onda, som får kunderna att köpa ”fel” produkter. Det är inte marknadsföringens fel. Det är grundläggande psykologi, som utnyttjas i marknadsföring.

Medveten förnekelse är en beteckning på det faktum att folk faktiskt inte vill ta till sig de sanna bilderna. När de går till lunchrestaurangen och äter vill de inte tänka på att köttet med största sannolikhet är importerat, att djuren har levt i en väldigt torftig miljö och utfordrats med 15 gånger mer antibiotika än vad som används i svenskt jordbruk. De vet ofta om det, men väljer att inte tänka på det, att inte bry sig om det. För det är obekvämt.

Samma sak när folk tankar bilen. Inte vill vi då tänka på att bränslet är till 95 procent av fossilt ursprung, kanske ­uppumpat i Afrika med enormt spill runt oljefält och pipelines och fraktat till Europa på tankfartyg bemannat med sydostasiatisk besättning som lever under slavliknande förhållanden. Nej, det vet vi, men vi vill inte tänka på det. Vi vill inte veta. Fast vi egentligen vet. För det är obekvämt.

Kraften i medveten förnekelse är stor. Även de svenska politikerna vet att effekten av den till största delen helt onödiga användningen av antibiotika i djuruppfödningen, i många av de länder som vi importerar kött ifrån, sannolikt kommer att ta ifrån oss antibiotika som magisk universallösning för att bota bakterieinfektioner. Det kan leda till att deras barnbarn kommer att dö av en följdinfektion, efter vad som från början var en enkel förkylning. Dö av en infektion som tills nyligen var helt ofarlig. Politikerna vet, men vill inte tänka på det. De vill inte veta. Fast de egentligen vet. För det är obekvämt.

Kraften i medveten förnekelse är också en viktig orsak till varför det vore marknadsmässigt självmord av svenskt jordbruk att ensidigt i media och reklam visa upp en icke-romantiserad bild av jordbruket. Folk vill nämligen inte veta. De vet egentligen redan en hel del, men de vill inte låtsas om det och agera utifrån den kunskapen. Den kunskapen är vid köptillfället väl begravd i hjärnans mörkaste arkiv.

Vill folk inte veta? Men alla säger ju att intresset för matens ursprung blir större och större. Ja, tack och lov för det. Men vi måste sluta att lura oss själva att tro att majoriteten har vårt eget engagemang. Så länge vi låter oss luras av den vanföreställningen så kan politikerna också lugnt följa med i vår vanföreställning och vi fortsätta på den inslagna vägen, mot ett land som blir allt mer beroende av andra länders produktion för att föda sin befolkning och hålla samhället rullande (energi).

Ibland vill en man vara dum, om det låter honom göra saker som hans klokhet förbjuder.

Stefan Ljungdahl
Tel: 019-16 61 34
E-post: stefan@ja.se