Publicerad 2012-05-02 09:08:00

VA Hållbarhet

Någonstans mellan efterrätten och kaffet berättar en av mina äldsta vänner att han slutat investera i aktier, apropå ingenting. Orsaken. ”Det är inte kul längre.”

Han berättar det utan drama, som om det vore ett litet beslut, trots att jag vet att han varit aktiv på börsen i mer än fyra decennier. Hans första aktier köptes förra seklet, för vad som känns som hundra år sedan, i början av 1970-talet. Under de mer än fyrtio år han handlat med aktier har marknadens mekanismer hunnit förändrats flera gånger.

När han började sågs aktier som en långsiktig investering, i dag ses de snarare som ett sätt att göra snabba pengar. I mitten av 1960-talet bytte aktierna på FTSE-börsen ägare i snitt var åttonde år. 2005 var samma tid sex månader och idag har det krympt ytterligare.

Under de fyrtio år som passerat har min vän sett hur aktiehandelns fokus förändrats flera gånger, från fundamenta, till psykologi till transaktioner. ”När jag började handlade det om p/e-tal och om hur mycket kapital ett bolag hade. Det var det som avgjorde kursen. Sedan kom det att handla allt mer om psykologi; om vad marknaden förväntade sig att vinsten skulle bli och hur andra skulle reagera på det. Men den tiden är också förbi. I dag handlar det bara om transaktioner, att göra så många så snabbt som möjligt. Allt handlar om millisekunder.”

Han beskriver sig som ett offer för högfrekvenshandeln. Inte i bemärkelsen att han förlorat massa pengar, men däremot lusten att handla. Och han är inte ensam. Det är mindre trängsel i bankernas handlarrum i dag är för fem år sedan, när snabbtänkta datorer ersätter känslosamma handlare. Enligt en beräkning som ekonomen Andrew Haldane gjort står högfrekvenshandeln för över 70 procent av all handel i amerikanska papper. I Europa är samma siffra 30-40 procent. Även om högfrekvenshandeln inte leder till ökad fluktuation leder den till ökad tristess.

”Det är inte kul att spela schack mot maskiner” konstaterar min vän sakligt i samma ögonblick hans dubbla espresso kommer in. Han bryter ett sockerrör i kaffet samtidigt som han berättar att investeringarna i aktier bytts mot optioner på OMX30 och att han upplevt att glädjen att investera återvänt när han åter är aktiv inom ett område som styrs av mänsklig psykologi. Min vän hävdar bestämt att vackert väder i Stockholm på morgonen ger en uppåtgående trend under vissa omständigheter (han vill inte avslöja vilka).

Aktiemarknaden skapades för att kunna finansiera långsiktiga investeringar i bolag med framtidstro men om företagens prestationer reduceras till siffror som styr kortsiktig handel, förlorar vi inte samtidigt de nyanser som bygger just långsiktiga värden?

När fundamenta och psykologin ersätts med algoritmer, vad händer med glädjen av att investera i en aktie för att man tror sig sett något ingen annan sett? När snabbare uppkopplingar mot börserna nära nog eliminerar tiden som faktor tar vi också bort den faktor som gjorde investeringarna spännande – att se om företaget lyckas med de satsningar vi trott på. Är det kanske kortsiktigheten som till slut dödar kortsiktigheten? Helt enkelt för att det inte är kul längre.

- -

Följ Per Grankvists blogg http://blogg.va.se/pergrankvist/, via Twitter http://www.twitter.com/pergrankvist
eller på Facebook http://www.facebook.com/grankvistper

Denna kommentar har raderats av moderatorn.

{{else}}

${Text}

{{tmpl($data) "#answersTemplate"}}

{{/if}}

Denna kommentar har raderats av moderatorn.