Som 20-åring började hon på SVT. Det stora genombrottet kom med ungdomsprogrammet "Bullen" som hon ledde tillsammans med Martin Timell. Men efter femton år i tv-huset tog livet en ny vändning. Cissi Elwin berättar att hon blev uppringd av en headhunter som frågade om hon ville bli chefredaktör för Ica-kuriren.

– Jag förstod ingenting. Jag ville absolut inte bli chef. De chefer jag såg på tv verkade så ledsna, tyngda och oroade. Jag tänkte att det måste vara dötråkigt och ville hellre jobba kreativt och innehållsmässigt.

Men hon tackade ändå ja till erbjudandet och kom snart på att hon älskade det. För enligt Cissi Elwin är kärnan i chefskapet inte bara att bestämma utan också psykologi och relationer.

– Det är den röda tråden genom hela mitt yrkesliv. Som chef handlar det om hur man hittar människors drivkraft. Vad motiverar? Hur får man ihop ett bra team? Hur vässar man sina idéer? Hur får man folk att orka? Det är det jag gillar.

Fram till i dag har hon hunnit med tre ledarpositioner. Efter sex år på Ica-kuriren gick hon vidare till Filminstitutet och 2011 till sitt nuvarande jobb som vd och chefredaktör på ledarskapstidningen Chef.

Under den tiden har hon hunnit bli ordentligt varm i kläderna. Men det har också funnits dippar.

2010 slutade hon på Filminstitutet på grund av utbrändhet. Det tog ett halvår att komma tillbaka. Nu kan hon se på den tiden som en ganska nyttig erfarenhet.

–  Jag har bland annat lärt mig att det är bättre att ta ledigt en fredag i månaden istället för att tokjobba och sedan ta sex veckors semester på sommaren. Det handlar om att känna att man har lite kontroll över sitt liv.

Förutom det ständiga arbetet med tidningen Chef, som trots den annars så gråmulna mediehimlen faktiskt går riktigt bra, har Cissi Elwin under våren skilt sig från tidigare maken Henrik Frenkel.

Hur känns det att läsa om det i olika veckotidningar?

– Det är något man får räkna med. Men det är klart att en skilsmässa är en svår sak att gå igenom.

Vad tänker du om framtiden?

– När det gäller mediebranschen som nu håller på att ritas om finns det mycket skräck, många förlorar jobbet och det är läskigt. Samtidigt finns också en pionjäranda och en stark känsla av nyskapande.

– Det gäller både jobbet och mig själv. Livet är väldigt spännande och man vet aldrig vad som händer.