1. Hjärnans roll för återhämtning

De med bäst återhämtningsförmåga har enligt hjärnavbildning i MR-kameror gott om vit substans, sammanpackade nervtrådsmassor som binder samman nervcellerna. Ju fler breda, snabba förbindelser som kan transportera signalerna mellan prefrontala hjärnbarken (en del av pannloben, vår vilja, uppfattningen om jaget) och amygdala (mandelformad nervcellsgrupp som skapar känslominnen) desto bättre återhämtning.

2. Hjärnans känslighet för sammanhang

Hippocampus (inre delen av tinningloben) är mest känd för minne och kunskapsinlärning – men också för att komma ihåg sammanhang där känslor uppstår. Med hög aktivitet i hippocampus har vi lätt för att anpassa vårt beteende till den situation vi befinner oss i. För personer som lider av posttraumatisk stressyndrom, och som vid till exempel flashbackreaktioner från traumat kan missbedöma händelser, kan man se en låg aktivitet i hippocampus.

3. Den självmedvetna hjärnan

Mellan insulära loben (”ön” inbäddad mellan tinning- och pannloben) och inre organ som hjärta, mage, könsorgan och lungor pågår en ständig signaltrafik. Insula spelar en viktig roll när vi ska tolka kroppens information i samband med känslor. Hög aktivitet i insulära loben markerar en god självkännedom och vice versa. Hos personer med alexitymi, svårighet att förstå och uttrycka egna känslor, är aktiviteten lägre ju svårare de har med känslorna, och hos dem med paniksyndrom blir påslaget av insulär aktivitet skyhögt.

4. Hjärnans inställning till livet

Mängden impulser som går ut från prefrontalkortex spelar roll för vår grundinställning. Många signaler håller kvar en hög aktivitet i accumbenskärnan, en grupp nervceller under hjärnbarken som räknas till basala ganglierna och som frigör signalsubstansen dopamin. Tillsammans utgör de belöningssystemet i hjärnan och är centrala för känslan av att något är givande. Hög aktivitet ger en positiv inställning till livet och gör att man kan behålla glädjekänslor under längre tid. Med låg aktivitet får man lättare en negativ inställning till tillvaron.

5. Uppmärksamhet och hjärnan

Selektiv uppmärksamhet, att behålla fokus på en uppgift och stänga av annat som pågår runtomkring, regleras av prefrontalkortex. Positiva känslor som ger oss energi underlättar koncentrationen och gör att vi kan hålla kvar intresset i längden.

Hos personer med öppen uppmärksamhet visar prefrontalkortex en stark synkronisering av hjärnvågorna som svar på yttre stimuli och en ganska måttlig aktivering av de elektriska signaler som sänds ut som svar på yttre händelser. För de ofokuserade är resultatet det omvända.

6. Den medkännande hjärnan

För den med god social intuition kan man på samma gång mäta dels en hög aktivitet i spolformade vindlingen, ett område i nack-tinningloben som har betydelse för vår förmåga att känna igen och minnas ansikten, dels en låg eller måttlig aktivitet i amygdala. För den som har svårt att förstå människors samspel eller leva sig in i andras situation blir aktivitetsnivån i respektive hjärnområde helt omvänd.

Källa: Hjärnans emotionella liv (Ica bokförlag), Hjärnan (Karolinska Institutet), nervsystemet.se (Göteborgs universitet)